I kunde höra våra skratt när vi var gamla, rökte spliff på våran uteplats i tal i en domater från vår trädgård. Jag kunde höra barnen springa där i trappen. Vi är trötta, men vi är glada. Jävla unga, men de är våra. Fan vad fina, ska de inte sova snart? En puss på pannan, kom ihåg att du är bra. Aldrig trodde jag, aldrig trodde jag att vi två skulle hamna här till runaways som alltid varit hundra. Aldrig trodde jag, aldrig trodde jag att vi två kunde sluta. Aldrig trodde jag att jag skulle gå. Jag skulle hej med släkt i Finland, dom kör rally. Är jag poeter vid teatern? Då dramatiskt, min morbror fick ett träd i huvudet. Jag ville visa dig granada, korvdobbar och pappas mamma. Värsta divan, vad vet dom här om riktig svärta? Om att leva som man nästan brinner upp. Mitt i natten ska vi inte sova nu. Aldrig trodde jag, aldrig trodde jag att vi två skulle hamna här till runaways som alltid varit hundra. Aldrig trodde jag, aldrig trodde jag att vi två kunde sluta. Aldrig trodde jag att jag skulle gå. Aldrig, aldrig. Aldrig, aldrig. Aldrig aldrig aldrig. Oh, oh, oh. Aldrig, aldrig. Aldrig, aldrig. Om jag blundar kan jag se dig. Våran dotter, ni håller handen. Hon är liten, vad är tiden? En annan linje. Åh, för evigt ska jag alltid älska dig. För att jag vill det ska jag alltid älska dig.