Ha du också känt dig som en tetriskloss som kommer sneddad när alla ville ha en avlång? Nej, inte jag heller. Har du någonsin känt dig som den tjocka bästa kompisen i en ungdomsfilm? Den med hatt som säger olika saker mens man väntar på att huvudpersonen ska få sin kyss? Nej, inte jag heller. Nej, inte jag heller. Har du någonsin undrat vad som skulle hända på din begravning? Vilka som skulle sörja vad dom skulle säga vid kistan när du låg där och dom skulle få ångra sig? Nej, inte jag heller. Nej, inte jag heller. Har du någonsin suttit mitt bland folk du tycker om? Har dom pratat ändå till? Helvete vad ensam man är. Har du någonsin haft så många vänner? Ändå en känsla av att ingen har ändå vägen fram som att det låg en dom i mellan. Har du någonsin haft i dig ett oerforskat land? Det kan verka vad som det ska vara. Ingen söker i dig. Har du någonsin varit av en slut på marken? Alltså fysiska marken, den som undersöks. Där arkeologerna kommer och mäter sten och mull och konstaterar vad det är. Får ens i uppsats en avhandling och kalla efter sig. Och folk uppköper kängor och går runt i dig. Kängor, kängor, kängor. Kängor, kängor, kängor.