ut still grus och klutar vinkar kar och frår sin brusande eld och tre gånger sen du grävde vattenskäl med du din drula i kryster därför Movitz kom hjälp mig och väl gravsten över vår syster vill klockan klämtar till stor klockans död lövet står kantor i borden och vid det skrålande gossarnas bön helgas denna orden vägen upp till templets skriftrydda stad frampas mellan rosors gulnade blad mulknade plankor och borar till dess den långa och svart klädda rad mjukt sig bugar i tårar så gick till vila hos laxmål och barn grälmakar löper i din baka där ditåt gräset långhalsad och smal ung älg blor tillbaka ung frundant ur bondens skyldes i dag och med henne alla lustiga lag vem ska nu flaskan befalla torstig var hon och du torstig är jag vi är torstiga alla